Idag hittade jag en trångsynt, jobbig människa vars adress jag vill få reda på, så jag kan åka dit och sy igen hennes dumma jävla mun. Kanske efter att ha tryckt upp hennes duktiga dotters barbiedocka i röven på henne.

Om vi lugnar oss lite här nu, va.

(Jag borde sluta läsa insändare helt)

Det var ännu en hårdför motståndare till epitetet "hen". De har aldrig vettiga argument att komma med, bara att de kääänner att det är fel. Vet du varför, dumjävel? Du är inte van vid det, det är inte vad du har fått lära dig från början, du är bara oemottaglig för förändringar i världen och det är synd att bakåtsträvande folk som du får föra dina dumgener vidare.

Ja, jag är förbannad. Inte över åsikten i sig, utan att DET ÄR HELT JÄVLA HJÄRNLÖST hur de resonerar som om de vet något om ämnet, när det är så uppenbart att de inte har en enda aning om hur det är ute i världen, alltså den som är utanför den där hon plockar upp sina ungdjävlar på dagis och sen går på Ica Maxi. Jag kan säga ganska säkert att hon inte vet någonting om transvestism eller hur det känns att vara utanför i samhället eller känna sig annorlunda, som om det är något fel på en för att man är född som man är.

Annars hade hon inte sagt att uttrycket "hen" kommer göra att vi i framtiden kommer irra runt och vara könslösa och förvirrade.

Ja, men det har hon nog en poäng i. Hennes fitta kommer snöras igen av sig själv och pattarna växa inåt om uttrycket hen blir normativt. Hennes karls minimala kuk kommer också växa inåt, hennes barn kommer det inte gå att se skillnad på och faktiskt så kommer nog parningsdriften att stanna upp så vi dör ut.

ELLER VAD FAN MENAR DU, KÄRRING?

Det är inte för DIN OCH DINA NORMALA FINA BARNS SKULL (hon nämnde särskilt i insändaren att hennes son och dotter faktiskt heeeelt av sig själva väljer att leka med bilar respektive dockor, och hennes signatur var att hon var en stolt mamma) som det här görs. (Förresten så har du ingen aning om hur dina barn kommer bli) 

JAG MENAR

börjar jag hetta över att de flesta allmänna utrymmen är handikappsanpassade? Ska jag motstrida detta bara för att jag inte är handikappad? Bara ett bildligt exempel, men det fattar ni ju. Ska jag tycka att vi alla kommer bli förvirrade över våra kroppar ju fler handikappsramper vi ser? 

Jag har haft bättre exempel, men jag är ju så jävla störd av det här.

Men du Anna-Klara-Kristina-vad-fan-du-nu-heter, vi tvingar dig inte att älska att könsneutralitet och genusvetenskap blivit ett viktigt ämne...men jag fattar inte hur du kan känna dig hotad av det. Jag tror folk överlevt värre saker i världshistorien än ordet "hen". När din dotter växer upp och inser att hon borde ha fötts med kuk och inte alls vill leva som kvinna, trots att hon ju lekte med Barbie när hon var liten, kanske du kan tänka om. Hon kommer vara baotastolt över din storslagna insändare, dock.

Bara att jag var nära att skriva svar på en insändare där en kvinna bedömmer att hennes barn har rätt könstillhörighet utifrån vad de leker med är ju skrattretande. 

JAHA.

Nu har jag fått ur mig det, har  varit pissed off hela dagen nu. Jag begär inte att alla ska ha samma åsikt, bara att de tänker efter jävligt noga innan de öser ur sig den, speciellt tillsammans med så dumma påståenden som hon gjorde.

Någon annan som var dum nog att läsa Metro idag eller?

Fyffan.

Hämtade ut mitt nya pass idag iallafall, och de blir flashigare för varje gång. En liten färgbild är inkluderad nu utöver den svartvita, så man ser mitt knallrosa hår med matchande tunnel i örat, fett nice. Behöll piercingarna i fast jag övervägde att dölja dem - vet inte varför - och det blir ett gott minne om tio år, när jag blivit tråkig då.

Fuckaaaahhhhhh!

/le me

Det är dags, allihopa. Jag har undanhållit det här i typ en vecka. Det är så lång tid det brukar ta för mig att gå från "åh herregud, det här tänker jag aldrig berätta för någon" till "shit, har jag inte berättat detta? Lyssna". Jag älskar att bli dömd och tillintetgjord, so go ahead if you like (won't make your miserable life any better though), men jag älskar att berätta dråpligheter också. 

SÅÅÅ.

Hrm.

Jag tycker att alkohol är helfestligt. Efter lite vin känns fittan fantastisk, I told you before, och efter ytterligare lite, så känns hela jag riktigt bra. Sen, ytterligare lite - så är jag typ wasted. Gränsen är suddig som sjutton, och jag är sällan beredd på den. Eftersom att jag inte ragglar runt på stadens gator och klubbar när jag är på lyran, utan alltid är i goda vänners sällskap, oroar det mig inte. Jag lär mig fortfarande, det är ju det livet går ut på. Jag säger det lite till mitt försvar, jag kan nog verka blåst ibland, men jag är tvärtom hyfsat skarp.

Vissa tycker att det räcker med att en människa ens konsumerar alkohol för att hon ska vara helt dum i huvudet, så det är väl subjektivt, men mängden gör giftet, och jag kommer inte att dumförklara mig själv förrän jag halsar en flaska vin om dagen. 

Förresten så menas "wasted" i mitt fall att världen känns otroligt intensiv, jag skriker och skrattar (och springer på toa som fan) och diskuterar högljutt. Inte mycket ovanligt, egentligen, sån är jag för jämnan, men skillnaden är väl att världen snurrar lite samtidigt. Om du har blivit nedsövd inför en operation någon gång har du kanske lagt märke till att det blir svårt att fästa blicken på något, kanske för det verkar börja röra sig - i mitt fall från höger till vänster, eller en motsolsrörelse. Men så har jag också synhandikapp, och är nästan helt blind på ena ögat. So who knows. Det beror ju på att du börjar tappa fästet, obviously, du konserverar hjärnan och så vidare, och så vidare.

Om du känner dig småirriterad eller törstig redan nu så kan du skippa resten, men det är kul - jag tycker att det är skitkul.

Ni som är kvar väntar på den roliga biten!

SÅ jag var på detta ypperligt goda humör - FULL helt enkelt - tihi - när jag och mina kära vänner stack på klubb. Vi kutade genom regnet till tunnelbanan, vidare genom ett kvällsmörkt Stockholm tills vi hittade klubben. De hade just öppnat, så det var inte mycket folk där, halvslumrigt alltså, men hyfsad musik... så vi dansade väl lite klassisk klubbdans; bugg.

Hurp.

Ja, men iallafall, så bestämde vi oss för att pracka på några stackare vårt sällskap. De tog det riktigt bra, de var trevliga, och sen satte vi oss tillrätta och käkade lite frukt. Soft.

Men när det spritter och hoppar i hela kroppen kan man ju inte sitta still länge, så en ensam varelse vid bordet framför blev målet för nästa vänskapliga närmande. De andra hade kanske gått ut för att röka eller något. Så hen blev ensam kvar. 

Men innan vi hinner säga något alls, så utbrister hen, som en skärrad höna, "DET ÄR UPPTAGET HÄR!! DET ÄR UPPTAGET HÄR!" medan hen på ett hystersikt sätt viftade med händerna.

Facepalm.

Jag blev oerhört provocerad.

Skämta bara, jag blev skitsur.

Så fin man får vara då!

Fuck you!

So much!

Asociala arsle.

Vi ramlade inte in som en bunt fyllon, som du kanske tror nu, vi gick fram och satte oss och sa hej.

Kill it with fire!

Hrm. 

Skämta.

Eller.

Ja.

HAH, min blogg, mina åsikter, I rule.

Så varje gång under den följande halvtimmen eller så som jag passerade hen, utbrast jag på liknande vis "DET ÄR UPPTAGET HÄR!" och viftade lika styggt med händerna.

Alltså, det är lugnt, jag hade också velat slå mig på käften. Fan, vad störande det måste ha varit.

Drunk, remember?

När jag tänker efter så är det fullt möjligt att jag gjort det om jag varit nykter också, jag blir inte en annan människa av alkohol.

Vad jag däremot INTE skulle ha gjort... TROR JAG....

Det fanns frukt, som sagt...öhm... druvor och ananas och melonskivor.

Jag älskar melon.

A lot.

Så jag gnagde av det fina, röda fruktköttet, med frön och allt, och kom på en lysande idé när jag tittade på skalet i min hand.

"Ska jag kasta??!" föreslog jag till min käre vän. 

Jag kommer inte ihåg svaret.

Bara att jag frågade. 

Och att jag fnissade som en tok efteråt.

Jag minns inte att jag kastade, men, ja, hoppsan.

Och hen gjorde vad vilken upprörd unge som helst som mobbas av en jobbig syrra skulle göra - sprang till mamma.

Mamman var vakten som bad mig följa med ut, without a fuss.

HAHAHAHAHA

jag kan skratta åt det nu, men då var det - hmm. Det var inte direkt planerat, men va fan, jag var fortfarande på glatt humör.

I swear to god - om du, kära vän, faktiskt skulle läsa detta, så är du inte bara en mes, utan även en lögnare, för du sa till vakten att jag kastade druvor. Jag pallar att bli lite uppläxad för barnsligt fyllebeteende, men jag hatar lögnare.

NOW WHERE WAS I?

Jag har..hrm.. insett att det nog är bäst att jag håller mig hemma när det ska drickas, och jag har börjat inse att jag inte tål så mycket alkohol som jag tror, så jag ska tänka mig för. Valborgsmiddagen var satans trevlig, men med mindre alkohol kunde resten av kvällen, tillbringad med armarna om min kära vän toaletten, varit bättre. Det här är ärligt, och en bra conclusion. Jag väger inte lika mycket heller som i början på min alkoholkarriär, och det påverkar ju också en del.

Vad tycks?

Godnatt, förfan.

/le me

I början var min flickvän inte jätte-på med det där att slicka fitta. Hon förklarade i efterhand att det var för att hon inte orkade hålla på lika länge som jag. Uhrrr?

Ja, jag kan hålla på jättelänge. Jag älskar det. Jag kan bosätta mig därnere. Jag har varit påväg att ta med det i mitt CV. Gillar långa promenader, att teckna, skriva och slicka fitta. Jag gör det som om mitt liv stod på spel. Det handlar inte bara om att det ska njutas, jag AVGUDAR min tjejs fitta. Hon kan styra mig med den. (På vissa sätt... är jag killen i förhållandet, i guess. HAHAHAHA) 

Och så undrade jag varför jag aldrig fick mitt underrede mumsat. Det fattar väl vemsomhelst. Ju mer jag läste fittslickarguider och how-to (haha, jag läser dem så fort jag hittar dem, det är intressant, ju) började jag tro att jag missade något fantastiskt, asså bah.

Men när jag väl låg där och väntade på magin när jag skulle bli slickad - när jag förväntade mig fanfarer och fyrverkerier över the magic of being slickad in the fitta - hände det ju förfan ingenting. Mja, det kändes väl lite grann, men ingenting i jämförelse med fingrar, waste of time. 

Så blev man väl slickad lite grann några sekunder då och då innan man gick på nästa grej, och jag undrade hur bruttan blivit uppfostrad egentligen. Alla vet att man tar inte en godis ur skålen, suger lite på den och lägger tillbaka. MAN ÄTER UPP. Även om det är något äckligt i stil med en körsbärslikörpralin. Men min fitta kan omöjligen smaka lika illa som en körsbärslikörpralin. 

Och då fick jag svaret: "jag får ont i käkarna."

Nämen lilla gumman då, vila dig, ska jag hämta en filt och lite varm mjölk?

HAHAHAHAHAHHAHA

Det är fantastiskt hur någon som tränar flera gånger i veckan, har muskelvärk resten av dagarna, men ändå alltid fortsätter, låter sig hållas tillbaka av lite ont i käkarna. 

ÄT UPP.

Ååh

kan inte sluta skratta

Förmodligen så var det bara en dålig ursäkt, det där, egentligen visste hon nog inte hur hon skulle göra, och tordes inte fråga. Alla fittor är olika. I jämförelse med hur känslig hennes klitta till exempel är, så måste man slå med en hammare på min för att jag ska känna något. ALLTSÅ I JÄMFÖRELSE, man måste inte slå med en hammare...hrm. Men detta var vårt Fittslickardrama, som jag ofta refererar till. För det blev drama, komplett med dramatisk musik.

För det var SVÅRT för mig, så skratta inte. Jag mådde skitdåligt över att min flickvän inte ville ha fejset i mitt könsorgan.

Vem vill INTE, liksom.

Jag funderade över om hon inte gillade lukten, smaken, känslan - det är fan inget fel på min murra, den är ett praktexemplar - eller helt enkelt att ge oralt överhuvudtaget. Jag hade sett värsta fram emot fittslickningsdelen av att vara lesbisk, man hade väl sett tillräckligt mycket educational lesbian playboy stuff, som ni förstår. De höll ju på i en timme och stånkade och skrek och åmade sig, så det måste ju lugnt vara värt det.

Vi har såklart jobbat på det sen dess, det är längesen, och vi jobbar fortfarande. Sex är fan inte lätt, tvärtom. Men folk som klagar över träningsvärk i tungan och käkarna (vilket mååååånga gör, som jag sett i diverse diskussioner) kan fan skaffa sig lite mer fitta (istället för ballar, för vem fan vill ha det) bara håll käften och ät, så kommer det inte göra lika ont nästa gång. Jag hör jävligt sällan folk som gymmar klaga på att de får träningsvärk, och de fortsätter att gå på gym ändå.

Och det är ju ändå så jävla värt.

Vad fan ville jag säga i det här blogginlägget?

Jag tror jag bara vill babbla om fittslickning. It's my hobby.

Jag vill avsluta med några fittslickartips och tänkvärdheter, direkt hämtade från fittslickardiskussionen på flashback. Håll tillgodo.

"Hemligheten med att ge bra head, oavsett kön, det är att gå ner som om det vore det sista du gjorde i livet."

"Jag brukar bara köra på och vara lagom respektlös. Märker jag att hon rycker som ett cp när man gör vissa saker och inte säger något så förmodar jag inte att hon får en orgasm..."

"Är man någorlunda lyhörd och inte helt utvecklingstörd när det gäller att läsa av kroppspråk så ska det väl inte vara så svårt att se vad ens partner tycker om, oavsett kön." 

"Är väl helt ok om det är en schysst fitta. Det sämsta med att slicka är att jag brukar få en eftersmak som påminner om den man får när man ätit bara massa spaghetti." (jag dog lite där)

Wise man about finding clitoris: "Kör runt tills positiv respons förfan!"

Instruktionsboksvarianten: "Hela munnen mot fittan, cirkulera med tungan runt först medsols, sen motsols (knepig rörelse  ), höger vänster just över klittan, lägga tungan brett och platt emot hela härligheten och rotera och gör stora slick. (repetera slumpmässigt)"

Kille som håller på att ge upp: "Njä, det enklaste är väl att skita i det [sex] helt och hållet, fastän jag tycker väldigt mycket om det. Eller så blir man bög, då är det inget krångel längre. In med den i mun bara, grabba tag om skaftet med ena handen, sug till och kör på. Tjoff!" Väldigt visuellt, det där, han har nog tänkt en del på det.

Någon som inte håller med: "gissa om man blir sugen av att läsa detta.. slicka fittan är meningen med livet"

Nån tolvåring som inte fattar: "Men vill ni bli slickade till orgasm för att sedan gå vidare till att ha pippa? Det känns inte som att "Oh boy, där kom jag, nu behöver vi ju inte göka"?"

Och sist, men inte minst: 

"Fråga er partner istället! Jag föredrar hellre att någon frågar så jag kan förklara hur JAG vill ha det istället för att killen kör på och använder någon värdelös metod som han läst om i en jävla guide på fb."

:'D

Kommunikation, people, det är det viktigaste jag någonsin kommer att förespråka när det kommer till sex. Våga fråga, våga prata - även om det känns obekvämt för att de aldrig gör så i porrullarna DU tittar på, så kan det vara väldigt hjälpande i verkliga livet.

Aw yeah.

Är det ingen som förresten har något pinsamt eller roligt fittslickarminne? Hade varit kul.

/le me

Hatar inte ni också när det börjar klia i rumpan och man enligt naturens lag måste klia tillbaka - och sen kommer man på att man har finstringtrosorna på sig?

Jag var bara tvungen att nämna det.

Jag har inte gjort sådär på ett tag, man lär sig efter några gånger.

Är nästan lite äcklig nu, känner jag?

Men... det är verkligheten. Och i verkligheten kliar det i rumpan ibland. Precis som på alla andra ställen.

Jag tror jag kom att tänka på det för att jag har värsta söta, silky röda stringtrosor som jag älskar, något billigt H&M-fynd troligen, och de är så ljuvliga. Jag är en sucker för spets, och spets och string i kombination är ett tecken på att skönhet och godhet verkligen finns i världen. Och jag är rädd för att ens ha flytningar i dem, för att de är så fina. HAHAHA vad absurt, jag har inget emot mina flytningar, de gör väl inte mig något, men.

Med reservation för att jag kan vara konstig.

IALLAFALL

så hatar jag när man kommer ut ur duschen, torkar av sig, står i solskenet som sipprar in genom fönstret, väljer trosor - och så sticker hårfanskapen ut.

Med hänvisning till tidigare inlägg så vet ni att jag är en av könshårets korsriddare. Jag argumenterar hårdfört för speciellt tjejers rätt att ha hår på kroppen och inte försöka leva upp till något jävla porrideal.

Könshår är vuxet, moget, och sexigt så in i helvete. 

(min fru är helrakad. Snyft.)

Vart var jag?

Ja.

De där söta trosorna är fan inte menade att användas av folk som har könshår. Så vem ska ha dem? Alltså, om vi ponerar att vuxna människor faktiskt har hår på fittan, och inte maniskt motarbetar detta hyfsat naturliga faktum *host* så är de för.... vaddå, tolvåringar?

Jag hade mördat för sådana trosor när jag var tolv, men min mamma totalvägrade. Vettigt, kan jag tycka idag, jävla kossa tyckte jag då.

Känner mig hyfsat rebellisk ändå, jag har inte rakat armhålorna på ett tag. Våga vara äcklig och oattraktiv, snuskig och oskuld, alltså! JÄÄH!

Jag dör.

XD

Club Wildas ikväll, den planen halkade in på ett bananskal, men det ska bli kul. Få se vad de har att erbjuda! Will I see you there?

Jävla random blogginlägg, men när jag tänker kan det gå precis hur som helst.

/ le me

Det känns alltid satans mycket lättare att flina brett och säga "I just got laid", eller skryta med hur ofta man går ligga, på vilka olika sätt och hur länge. Uppefter husväggar, med andra sovandes i samma säng, i en buske, sju på morgonen eller efter intagande av middag. Det som är riktigt jävla jobbigt, det är att kunna vara ärlig med vad som INTE gått bra.

Helst vill man ju att allt ska gå av sig själv, som filmsex, att man intuitivt ska ha kalasknull som tillfredsställer båda och får en att vänta på att de ska ringa från Aftonbladet och vilja intervjua en om ens stora seger. Och det ska inte bara vara ibland, det ska vara hyfsat ofta, och lika bra efter några år tillsammans.

Typ.

Speciellt när man som flata knullat femtio pers och är redo för nästa brud närsomhelst, har fittslickardiplom och duracell-fingrar, och så vidare. HEH.

Eftersom att den här dagen har varit satans sexspäckad

(ÅHÅ tänker du nu)

så kan jag ju dela med mig av något jag extremt sällan nämner. Jag kan prata om fittslickardramor och den iskalla sanningen att tjejer oftast är sällan kåtare än killar, men den här är så töntig att jag undviker den.

Förresten så var dagen sexspäckad för att jag först drömde typ hela natten om sex, sen lagom till att man klev upp kollade jag och Maj på en Fråga Olle-episod - aldrig sett förut, det kändes som att få hjärnan våldtagen, fast på ett ganska okej sätt - och sen diskuterades det mer sex till middagen, och ja.... jag känner mig helt förstörd. För jag kommer inte få något än på minst tjugo dagar. Hej distans, som bestämmer över mitt sexliv. Motherfucker.

Annars hade jag dragit på mig regnkappan och cyklat, ska ni se.

And I would do anything for looooove

nu slänger vi steken på grillen.

Jag hade en period... när jag grinade efter sex.

Varje gång.

Vi snackar inte att jag ömt lade kinden mot min älskades bröstkorg och lät en liten glänsande tår sakta rulla nedför min kind i det flämtande skenet från ett levande ljus.

Vi snackar inte att jag fick en underbart romantisk kärlekskänsla efter en lång och känslosam älskog, och att jag förklarade min djupa eviga kärlek på det.

Nej, jag bara störtgrinade som en jävla fontän.

Tissue, sweetheart?

Måste vara så jävla fint, att göra ett jävla masterpiece till slickning, krypa tillbaka för en puss, och få se ett hopskrynklat ansikte.

Men joo älskling, det var jätteskönt, jag lovar, BÄÄÄÄÄÄÄÄÄHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Det är SKITSVÅRT att övertyga någon om att de inte skadat dig när du ligger där och grinar som en idiot. Min flickvän trodde förfan att hon rivit sönder fittan på mig och jag inte vågat säga något.

Hur hade jag själv reagerat? Hahaha, så jävla absurt.

Det var bara så, det var inget jag kunde hjälpa. Det är hormoner och shit som rusar, starka känslor blandas, intensivt och varmt, och sen lugnar man ner sig, och då, ja. Ni fattar. Jag var aldrig ledsen eller hade ont, tårarna bara kom.

Kom.

Tihi.

Nu är det sent igen, märker jag.

Men man badade rentutsagt i kroppsvätskor. Fint, va?

Varför pratar jag om det här?

Va?

Jag fattar ingenting just nu.

Men jag har en känsla av att folk som läser min blogg vet mer om mig vid det här laget än min egen mor gör. Faktiskt så hoppas jag att min mor inte vet....typ det mesta av det här.

Le fuuu.

/dang

Jag kommer mycket sällan bra överens med killar, och det har alltid varit så. Jag skulle kunna dra många exempel på hur illa det har gått när jag försökt att umgås normalt med killar, för de provocerar mig oerhört - och jag provocerar dem. MEN.

Men.

Jag hade ett gyllene ögonblick av total förståelse med en man EN GÅNG.

Det var inte ens längesedan, närmare bestämt så var det vid nyår.

Jag satt på en stökig fest och försökte förklara för en straight tjejkompis som jag inte ser så ofta.... hrm... försökte förklara..... alltså... okej, jag försökte förklara ..... äsch, måste vi prata om det? 

Jag antar att jag måste, annars försvinner hela poängen.

Jag gjorde, i mitt högst onyktra tillstånd, en djupgående beskrivning av min fascination för min flickväns rumpa. Hrm. För att tala klarspråk så yttrade jag min förvirring över den nästan instinktiva känslan av att vilja sätta på henne bakifrån.

THERE, I SAID IT.

hahahahahaha

Och jag försökte verkligen förklara varför, men det kom bara tillbaka till att - man VILL BARA.

Och medan jag förklarar kommer en grabb förbi, alkoholdimmig blick och något tafatt hållning, som om han tappat bort sig, och börjar lyssna med halvöppen mun. Jag tar en paus i mitt berättande, tittar upp, och möter hans blick; han nickar långsamt, och säger allvarligt:

"Jag förstår vad du menar."

Jag har aldrig haft en känsla tidigare av att någon förstått mig så väl, vad det än må ha handlat om mellan himmel och jord, som han förstod mig då.

Typ, I feel you, sister.

Det var bara ett positivt ögonblick, och det känns komiskt att se tillbaka på det, för min straighta kompis hade ett väldigt konstigt ansiktsuttryck... speciellt eftersom att det var hennes pojkvän som just hållit med mig om att det är så frestande att bara få trycka sitt könsorgan mot, eller in i, en kvinnas fylliga rumpa.

Jag måste vara fett trött när jag skriver om sådant här.

Party in the house, y'all

woho

FÖRRESTEN så hamnar jag väldigt ofta på flashback-diskussioner när jag letar efter svar på något på google. Och sådana diskussioner är oftast fyllda med troll, taskigt folk och cyniska jävlar, de verkar alltid ha svårt att hålla sig till ämnet, vara opartiska eller hjälpsamma. MEN för första gången hittade jag en tråd som var raktigenom seriös, svaren var till hjälp, det bidrogs med fakta såväl som egna erfarenheter - ja, jag blev helt chockad.

GISSA VAD TRÅDEN HANDLADE OM!

GISSA!

GISSA!

Okej okej

den handlade om piercing i klitoriskappan.

Visst blir man lycklig?

ok fuck this, going to bed

/le me

Jag älskar när jag försöker påpeka till min flickvän, som inte gillar butchar - instinktivt, ingen förklaring har hon - att hon...faktiskt...hrm... är ganska butchig, och det misslyckas varje gång. Men den här gången hade jag gillrat en fälla. Så medan hon spelade Super Mario 3 och jag tittade på - hon är fucking grym, fatta att hon kan memory-båtarna utantill - körde vi "sanning eller sanning", vilket är vår latmaskversion av "sanning eller konsekvens". Föga förvånande valde hon sanning, och jag frågade:

"Om du fick en Ipad3...."
 

"...de har inte kommit ut än..."
 

"Jag vet, wink wink, det är det som är grejen. Om du fick en Ipad3... och en ny mobiltelefon" (hon hatar sin) "skulle du då... gå på stan en hel dag i högklackat, smink och kjol?"
 

Hon blev uppäten av jättefisken i sin förskräckelse. Hon sänkte sin ivrigt höjda supernintendokontroll och sneglade på mig.
 

"Nej."
 

"Åh, kom igen! En jävla Ipad3! Nähä, men om du får en ny bil och körkortet betalt, då?"
 

"Hmm."
 

"...."
 

"Så jag skulle få en Ipad, mobil, bil och körkort?"
 

"VA! Ska du ha alltihop?!"
 

"Om jag får hela paketet så kanske jag gör det."

Nepp, min flickvän är inte butchig. Eller girig. 

Är det nu jag ska vara snäll och säga att butch inte handlar om vem som har klackskor eller inte? För det orkar jag inte med. Det kan lägre livsformer som inte förstår det själva ägna sig åt.

HURP

och nu ska jag vara duktig och plugga holländska. Förresten, när jag kom hem från lektionen igår kväll, så upptäckte jag att GT redan gått och lagt sig. Småsur över detta faktum ropade jag något i stil med: "Sover du? Vi ska ju ha PARTY!" till figuren under täcket. Så slängde jag ifrån mig väskan, och noterade att tv:n stod och brusade medan jag kopplade in och knäppte på laptopen. Han hade väl blivit trött av att spela tv-spel och lagt sig trots att han sagt att han INTE skulle lägga sig redan nio. Jag gick på toa, och tyckte mig höra ljud från lägenheten, men det var nog grannarna.

När jag kommer ut så var laptopen inte på. Jag dumförklarade mig själv, kände efter att sladden var i ordentligt, och startade upp den igen. Så stängde jag dörren till GTs sovrum för att inte väcka honom med mitt väsen när jag gjorde varma koppen. Han låg vänd bort från dörren och med täcket över huvudet, som vanligt. 
Då, medan jag häller i pulvret i koppen, hör jag ett skitkonstigt, oidentifierbart ljud. Jag antar att GT försöker trolla mig, så jag rycker upp dörren till sovrummet, så om han håller på med något fuffens så skulle han inte hinna gömma sig.

Men han ligger där under täcket, så stilla och fint. Nej, nu jävlar.

"Vad fan håller du på med?!" utbrast jag till sängen, men fattade inte ett jävla skit. Så jag gick fram och drog undan täcket. 

Hann knappt göra det innan han hoppade fram och skrämde SKITEN UR MIG. Han var gömd bakom dörren hela tiden.

Fyfan, GT.

Tydligen hade han suttit i soffan när jag öppnade dörren, men kastat sig till sovrummet. Vad i helvete! Ninja. Lägenheten är liten, det är två rum och kök, liksom. Så hade han stängt av min laptop, den lilla jäveln, och bara väntat på att hugga tänderna i stackars lilla mig.

Jag KOMMER ATT GE IGEN.

Vänta bara.

Vänta bara.

...

/le me

Fick plötsligt en obehaglig flashback häromdagen. Ni vet när man skulle på kalas eller skolavslutning, julfest eller vad i helvete grundskolefanskapen nu anordnar, påskmaskeradsäckel, vårkoncerter och sådant... man kommer dit, och upptäcker att man är åt helvete fel klädd. Jag skyller på min morsa, hon gick aldrig på sådant, jag blev avsläppt där och kunde bara konstatera att alla andra hade med sig sina föräldrar, var fina i håret, hade snygga kläder och var liksom jävla prinsessor. Jag är tjugo bast och har kommit över alla grundskolemardrömmar, är liksom starkare inombords nu än när jag var liten, men då var det satans viktigt att passa in och vara lika bra som de andra. Jag vill bara förmedla känslan, har alla fattat? Gött, nu till pinsamheten.

Jag må vara stark inombords, veta vem jag är och att jag är bra som jag är (insert identity bullshit here) men det här var bara illa.

*harkel*

Så.

Min kära fru och hennes mor tisslade och tasslade om en hemlighet i flera veckor. Till sist, en kväll, får jag reda på att vi ska någonstans. Jag fick INTE VETA vart. När vi skulle klä oss inför kvällen fick jag subtilt veta att det var något utöver det vanliga, att jag inte fick klä mig för vågat eller knäppt, jag fick inte ta mina knallgröna Cheap Monday-jeans, jag fick inte ha min korta leopardmönstrade klänning, jag vart fan sur till sist. Klänningen var inte ens farligt urringad. Sååå… jag tog på mig klassikern, lite väl pösiga jeans, en t-shirt och en huvtröja som jag nästan badade i – från min försök-till-butch-period. Med lila sneakers till. Fyffan. Men jag hade som inget val.

Jag höll på att dåna när det visade sig att vi skulle käka pannkakor. På en pannkaksrestaurang. Jag försökte att inte visa hur missnöjd jag var, speciellt när jag upptäckte att frugans brors flickvän hade en fin längre klänning med en nätt stickad kofta och smycken till – inte direkt nedklädd, som jag, vilket antydde att någon måste ha fått en släng av hysteri när de nekade mig att ha gröna jeans.

Fast det var inte allt. Vi skulle vidare. Vart?

Ja, du.

Jag ger dig några ledtrådar.

Män i kostymer.

Kvinnor i little black dress och pumps.

Roulette.

Poker.

Slot machines.

Vi var på ett jävla kasino.

KASINO.

Första och enda gången hittills – och jag hade jävla hängbrallor och huvtröja.

Fyfaan vad jag kände mig fuuul!

Hahahahahahaa

Man har väl lite stolthet.

Jag som var mitt i en femme-period, every woman I see is a potential threat against my fucking fabulousity.

Jag ville också ha kortklänning och böja mig förföriskt över borden a la Bond-brud, jag ville också trampa runt i högklackat som om jag ägde världen! Hade jag vetat hade jag slängt på mig smink och några ringar!

Plus att mitt hår troligen såg förjävligt ut. Jag var mer ordnad för att måla om någons staket.

Eller ralla ved åt farsan.

Varför var det här så illa för mig? Why can’t I move on? Jo, för att mitt liv går ut på ”what you wear changes how you feel” – och jag kände mig förjävlig.

Vad sa du?

Du har hört värre?

Varit med om värre?

Proof, please.

“Jag behöver en stark karl som kan hjälpa mig, någon frivillig?” Jag brukar inte kommentera på den här tjejens statusuppdateringar, vi pratar sällan, men den rediga kvinnan i mig fick lust att spy. I kommentarsfältet hade några killar frågat vad hon behövde hjälp med, men backade snabbt ur när det gällde att rensa avloppet under badkaret. Jag ville först säga åt henne att gaska upp sig och göra det själv och inte vara en sån jävla prinsessa. Själv har jag upprepade gånger fått gå ned på knä i klackskor och gå-ut-klänning för att hastigt dra upp girlanger av gammalt hår och schampo-rester. Vissa saker måste bara bli gjort. Inget knussel. Men jag valde att uttrycka mig lite snällare, för vi pratar som sagt inte ofta, och folk älskar att missförstå mig på internet.

Det stör mig att kvinnor så ofta går efter det invanda tänket att de “behöver” män till att sköta grovgöra, tunga eller äckliga tilltag och sådant – utan att ens FÖRSÖKA göra det själv. Pappa får göra det när han kommer hem, vi kan ta hjälp av brorsan när han kommer hem till helgen, vi får se om killarna kan hjälpa oss – THA FUCK. När folk antyder till mig att vi BEHÖVER EN MAN till att fixa ngt, blir jag så provocerad att jag i ren ilska går och sparkar isär de där o, så tunga möblerna som vi behövde hjälp att ta isär, och kastar ner bitarna. Eller rycker upp det nedrans golvet, som tydligen skulle vara jobbigt som fan, kliver upp på översta pinnen på stegen och målar de jobbiga bitarna osv osv osv, för INGEN ska komma och säga att jag behöver en karl till att göra det.

När jag var liten såg jag min morsa göra ALLT. Jag minns knappt min farsa från min barndom, han var alltid borta någonstans. Så mamma bytte isoleringar, skruvade, spikade, bar och släpade, byggde sadelkammare, boxar och träkojor, högg och rallade ved, fixade och donade själv, och klarade det jävligt bra. Kvinnor är varken dumma eller klena av naturen, även om hela världen verkar jobba stenhårt på att övertyga oss om sån skit. Mamma hade inte vunnit någon tävling om världens hetaste sexobjekt, men hon lärde mig att bli stark och självständig, och att trägen vinner.

Jag säger inte att det inte kan vara bra att ha en man till hjälp när det blir tungt, då män (OFTAST) av naturen är starkare än kvinnor. Men det är en helt annan sak.

KAN SJÄLV.

Fotnot: min vän på facebook, som tydligen inte skulle få någon stor stark superman till att hjälpa henne med det äckliga avloppet, medgav att hon fick göra det själv, med hjälp av en väninna. 

Bisexuella är en av de få grupper av människor jag bara inte kan förstå.

Jag får -omedvetet- samma konstiga saker för mig som de flesta andra; att de vill ha flera partners på samma gång, eller alltid kollar på andra när de har förhållande, att de bara är halvvägs ute ur garderoben, eller inte alls ska komma ut då de bara är förvirrade straighta. Jag är öppen som en fransk boulevard, folk får vara hur de vill för mig, jag kan tycka vissa saker är konstiga, men jag kommer inte demonstrera mot deras rätt att göra som de vill. Undantaget parafilister, de vill jag stena. 

Jag blev tvungen att gå till botten med bisexualitet eftersom att min flickvän är bi. 

Med "gå till botten" menar jag.... att jag på något omedvetet vis försökte hitta tecken på att hon inte alls är bi, utan lesbisk. Kanske försöka med lite övertygelse? Hur gör man det? Jag vet knappt själv?

Aaeeeh hon gillar fitta lite för mycket för att gilla snopp, tror jag

Hon ser lesbiskt ut när hon sitter sådär

hahahah va?

Det går naturligtvis inte att övertyga en  bisexuell människa att bli något annat. Det är bullshit. 

Men delen av mig som hatar tanken att ligga med män mer än något annat STÖR SIG EXTREMT på tanken att min flickvän potentiellt faktiskt under andra omständigheter någon annanstans kunnat tänka sig att utan tvekan knulla en kille.

AAAAAAAAAAAAARGH!

Det är min homosexualitet som stör sig, inte min hjärna. Hahaha. Det är mitt invanda fack-tänkande, som behöver sortera folk i större grupper, som inte fattar.

Är du tjej och knullar en tjej är du lesbisk.

Är du tjej och knullar en kille är du straight.

och så vidare och så vidare. 

Varför är det så svårt att bara fatta att det finns människor som gillar båda? Vad är det som tar emot så mycket? Jag accepterar min flickväns läggning, jag respekterar henne till 100%, jag bara förstår inte alltid.

Det roligaste är när jag är helt down with it och helt och hållet är cool med det, och slänger iväg fina små frågor - jag skulle kunna göra en sån där "shit lesbian girls say to bisexuals"...

"Jaha, vad gillar du för sorts killar, då?" (jag vill helst inte veta, haha)

"Om du hade pojkvän.. skulle du få lust att knulla honom med en strap-on då?" (....oh, the picture)

"Vad med killar tycker du är attraktivt? De är ju fula..."

"Om vi gjorde slut, inte för att jag vill, men OM... skulle du skaffa en ny tjej eller skulle du vilja ha en kille?"

"Kollar du mest in tjejer eller killar på stan?"

"Vilket kön knullar du helst med?"

"Men du gillar tjejer bättre, eller?"

"Vaddå, är mäns bröstkorgar sexiga? Hurdå?"

Och så vidare in i all oändlighet. Ibland svarar hon helt enkelt inte, för att hon tycker att det är löjligt, men oftast blir det svar i stil med: "Varför skulle jag tänka på det? Jag har ju dig?" 

Och ja, det är nog bara jag som tänker på det.

Någon som vill kasta ännu mer ljus över situationen?