Sitter här och funderar lite på heteronormen. Jag är inte något jättefan av den, men som resten av Sveriges befolkning är jag mer eller mindre påverkad av den. 

För mig är människor bara människor. Jag har aldrig sett människor som homo-, bi- eller heterosexuella. Jag ser det mer som att man gillar olika saker, ungefär som att en del gillar päron och en del gillar äppen. Men samtiidgt vet jag att majoriteten av Sveriges befolkning inte håller med mig här. Dels eftersom jag praktiskt taget måste komma ut. Jag tycker personligen inte det är viktigt att komma ut (jag gillar inte "komma ut"-begreeppet btw). Varför ska jag tala om vad jag gillar bara för att jag inte tillhör normen? Samtidigt, om jag inte kommer ut så antar var och varannan människa att man helt enkelt måste vara hetero. Även om jag pratar om tjejer och inte om killar. Killsnack gör mig till och med nervös. Men det räcker inte. Så därför väljer jag att komma ut. Och jag tycker det är bra när HBT-kändisar kommer ut. Men jag hoppas innerligt att i framtiden kommer ingen läggning tas för given. 

Sedan misstänker jag att jag sänder ut hetero-vibbar utan att jag själv är medveten om det. För enbart killar stöter på mig. När det kommer till tjejer är det alltid jag som får ta kontakt. Men killarna kommer till mig ändå, haha. Så anatagligen ger jag en form av heterovibbar som inte jag tänker på. Jag vet inte vad den skulle kunna vara dock. Jag ser väl (enligt mig iaf) ut som en vanlig tjej. Ser absolut inte ut som en typisk flata (som de flesta flator med andra ord), utan har långt hår, sminkar mig och klär i helst i jeans och skjorta. Men jag antar att 90-talsfördommarna lever kvar mer än vad man man kanske vill tro...

* Jag är jättebra på att lära mig onödiga saker när det kommer till ren fakta. 

* Jag är jätteduktig på geografi och vet vart många olika städer ligger.

* Jag har ett stort intresse för dialekter och språk, och är grym på att prata östgötska och gnällbältsdialekt (trots att jag varken är östgöte eller från gnällbältet).

* Jag älskar färgen lila. 

* Jag avskyr elitistiskt tänkande. 

* Jag ogillar tanken på att man måste dela in människor i olika fack. Istället  tycker jag att man ska få vara den man är utan att det behöver stämma med någon färdigstöpt mall.

* Jag har kunnat Monty Python - filmen "Life of Brian" utantill, eftersom jag sett den utantill över 100 gånger.

* Jag gillar att imitera kändisar. 

* Jag ser mig själv som en kreativ människa, men har jättesvårt att vara kreativ om jag känner att jag inte kan vara det på mina villkor.

* Jag har blivit förväxlad med Ozzy Osbourne. I högstadiet fick jag till och med sjunga Black Sabbath - klassikern "Iron Man" på musiklektionerna för att mina klasskompisar tyckte jag var så lik Ozzy. 

Det är mycket nu, mycket med skolarbete och ska hinna med mat, sömn, vänner och så. Däremellan försöker jag hinna med att dejta. Det är först nu jag verkligen känner att jag vill dejta och våga tro på kärleken. Jag har tidigare inte trott att någon kan tycka om mig som jag är. Men nu vill jag verkligen dejta och jag vill verkligen avsätta tid för att dejta. 

Jag tycker det är svårt att dejta tjejer. Det är lite svårt att få kontakt med tjejer, jag tror att en del tjejer är rädda för mig. Är det någon här som har några tips på hur man vissar intresse för tjejer? Har inte riktigt fått in en fot en flatvärlden eller så.... 

Enligt den här sidan blir man gay om man gillar någon av dessa band. Själv förstår jag inte hur Metallica (som är ett av mina favoritband, btw), Frank Sinatra, och Bob Dylan är med.

Nåja. Om dessa tokigt kristna har rätt som menar att man skulle bli gay av att gilla vissa typ av musik, så kan jag minsann hävda att det VAR min uppväxts fel. När jag gick i lågstadie spelades det en hel del Queen hemma hos pappa, och måste väl erkänna nu i efterhand att att jag jag var ett Queen-fan redan i unga år. Sedan så gillade jag KISS och Guns'n'Roses också, många lågstadietjer som gillar dem, hahahaha. Sedan hemma hos mamma lyssnades det en hel på Depeche Mode. Jag, min lillebror och yngst plastsyrran (som är äldre än mig) gjorde en egen koreografi till "I just can't get enough", vi dansde på solstolar till den. Tror jag kunde den låten utantill när det begav sig, haha. Så ja, om någon säger att det var mitt val eller att det är mitt fel att jag är gay. Då SKA jag minsann skylla på min uppväxt!

Igår var jag i Linköping för första gången. Lite konstigt att jag inte har varit där innan, med tanke på att jag uppvuxen ca 10 mil därifrån, i Katrineholm närmare bestämt. Gick dessutom gymnasiet i Norrköping, så ja det är konstigt att jag aldrig har varit inne i Linköping innan på dagtid. Jag har varit där på kvälla för att kolla spex och hälsa på min lillebror när han bodde där. Men eftersom det har varit på kvällen vintertid har jag inte kunnat se hur staden ser ut för att kunna bilda mig en uppfattning om vad Linköping är för stad. Nåja, jag tycker det verkar vara en helt okej stad. Stadskärnan är ganska utspridd dock, enligt min mening. Gamla Linköping däremot var supermysigt.  

Jag tycker det är roligt att besöka nya städer. Städerna behöver inte vara kända för något särskilt och jag beöver inte vara där av någon speciell anledning. Men det är kul att se nya städer och få lite miljöombyte :)

Jag har lite roliga egenheter av mig. Jag älskar att samla på saker. Det har varit alltifrån kläder till böcker. Nu senast har jag börjat samla på vinylskivor. Tänkte att det kunde vara skoj, för jag älskar gamla prylar och att gå på loppisar. Så nu har jag min första vinyl skiva på väg hem till mig, det var nån Judas Priest-skiva, tänkta att man skulle satsa stort ;) Tänker mig dock att jag ska ha en bred samling, dels med band jag gillar och dels med vinylskivor med roliga omslag. Jag har nämligen hört att det ska finnas en hel del sådana att få tag på ;)

Jag har funderat lite på det här med att definiera sin läggning. Jag har aldrigt riktigt definerat mig som något särskilt. Dels har jag inte kännt mig som något speciellt, man är liksom inte sin läggning. Idag skulle jag kanske definiera mig som homosexuell, eftersom det är tjejer jag faller för. Men det känns inte så viktigt VAD jag kallar mig som. Det viktiga är att JAG vet vem jag är och vad jag faller för. Att man är ärlig mot sig själv, vilket jag inte alltid har varit (en lång historia det). Men jag ser inte de som viktigt att jag definerar jättenoga vilken läggning jag har, i alla fall inte för egen del. Jag har visserligen förstå att andra människor vill veta, det förstår jag. Men det verkar samtidigt inte vara så viktigt att heterosexuella personer ska definiera att de är just hetero, bara för att dem tillhör normen. Jag tror det är viktigt att vi slutar att utgå ifrån att alla människor är hetero, och vågar fråga om man gillar killar eller tjejer eller båda. 

Jag är ny här och nu kommer mitt första blogginlägg här då ;) Lördagskvällen blir lugn för min del, kommer spendera kvällen med en bra film. Rätt trevligt med egen tid faktikst :)