YoYo Alla grymma människor på Gaymode.
Adriana på gaymode här igen!

Dags att inviga det nya året här på gaymode med ett skönt inlägg.
Glöm inte att ni kan maila adriana@thegaymode.com med ämnen ni vill ha, eller bara frågor osv.
Allt är anonymt så oroa er inte för det!!
Eller varför inte checka min blogg HÄR

Glöm inte att diskutera inlägget i kommentarerna nedanför.
Ni brukar vara grymma på det!!

Bring it on ladies nu kör vi!!!!!

I did a pussy robbery!

Ni vet kanske hur det är när du träffar en tjej du gillar, du känner det där pirret i magen som
en våg som rusar genom hela kroppen.
Kärleken spirar, man blir helt till sig när man får ett sms eller telefonen ringer och du ser hennes
namn på displayen i mobilen.

När ni har sex känner du att du är på topp, allt känns underbart.

Men sen händer det, du gör misstaget att presentera henne för din bästa vän.
Ni vet en sådan vän som man bara har en av, som är mer som din syster än någon annan, någon
som finns där no matter what .
Ni alla festar tillsammans, fikar och umgås, du har allt du kan önska: en bästa vän, snart en
flickvän och du känner dig på topp med självförtroendet i högsta hugg .

                                        

Sen får du det där samtalet, när hon du tyckte så mycket om säger ”jag känner inte riktigt som du,
jag vill inte ha något seriöst just nu”
Du blir som en bomb. Du blir sårad, men väljer att försöka gå vidare.
Du gråter ut i din bästa väns famn  och hon säger att allt kommer ordna sig, hon säger allt du vill
höra och mycket mer.
Hon kramar bort det onda och torkar bort tårar.

Dejtandet är slut, men du är fortfarande nere.
Du märker något, det känns i luften, du funderar och funderar på vad det kan vara.

Under tiden som du är ledsen och fundersam smusslar din bästa vän med tjejen du dejtade och var så tokkär i.
De ringer varandra och har verkligen börjat gilla varandra.

Vid det här laget har din bästa vän haft flera tillfällen på sig att sätta sig ner och berätta att hon
“Pulled the robbery on you” att hon tog tjejen ifrån sin bästa vän.
Men hon funderar bara ut bra
ursäkter till sitt beteende.

Hur mycket är man egentligen beredd att offra sin vänskap för?
Är det bara något tillfälligt, är det då värt att förlora sin vän för något som ändå gick åt helvete?
Då står man där utan sin vän och utan tjej

Men är det ditt livs största kärlek, är du beredd att offra din vänskap för kärleken?
Eller borde din vän helt enkelt förstå läget, bli sårad men ändå acceptera det?

Pussy robbery eller inte det är frågan?

Yo Yo Brudar sista inlägget på det här året!!!

Nu är det dags för ett inlägg igen. Glöm inte att ni kan påverka innehållet genom att ställa frågor, tipsa om ämnen osv som ni vill se här. Det kan vara vad som helst.

Kom ihåg att maila frågor till mig här på gaymode mitt namn här på gaymode är Adriana eller maila till adriana@thegaymode.com.
Glöm inte att allt är anonymt så ingen behöver vara orolig att känna sig uthängd, det funkar även att läsa min blogg på SOLO. http://solomag.se/khuyay/ och maila mig på adriana@khuyay.se

Nu kör vi!

Detta är ett ämne som är stort och man kan ha många åsikter om det.

Hur är det att vara gay och hur samhället fungerar.

I skolan är det svårt att komma ut som gay, jag antar att många låter bli av den anledningen.
Det finns ju såklart de som har det jätte bra fast de har kommit ut, har många exempel på det.
Men det går inte att bortse ifrån att det är mycket svårigheter också tyvärr.
Jag hade inte kommit ut när jag gick i 9an, och jag hade nog inte gjort det idag heller även om man visste om hur man kände osv. Gymnasiet kan vara mer accepterande med betoning på KAN, det skiljer sig mycket åt.
Har man många homosexuella i sin skola, tror jag att det kan gå bättre, vilket det är vanligare av idag, att många är öppet homosexuella. Men är man kanske ensam eller inte känner andra homosexuella väntar man nog hellre.
Jag kom inte ut i gymnasiet, och jag vet inte heller idag någon från varken grundskola eller gymnasium som är homosexuell, inte ens bisexuell vad jag vet. Men jag vet ändå många som kommer ut idag i gymnasiet.

Även om acceptansen ökar så är det ändå så långt ifrån accepterat i det stora hela. Barn retas för allt, ungdomar mobbar andra för både det ena och det andra. Homosexualitet är ett laddat ämne, även om man önskar att det inte var det.

På arbetsplatsen avstår många från att berätta om sin läggning just för att de är oroliga över att förlora jobbet, inte få ett jobb eller bli utstött av sina kollegor. Det är väl inte så roligt att leva med någon och sedan inte kunna berätta om det, endast pg av att man lever med någon av samma kön.
Eller så kanske man helt enkelt vill att folk ska veta vem man är och inte anta att saker är som man inte tror.
Men det finns ju de som vill hålla sin sexuella läggning hemligt från sin arbetsplats, hålla privatliv och jobb separat.
Jag har alltid varit öppen med att jag är lesbisk på mina arbetsplatser, det har aldrig varit några problem heller med varken kollegor eller chefer.
Ska man behöva tacka nej eller sluta sitt drömjobb pg av sin läggning?

Sedan kan man säga att man är trött på att bli kategoriserade, att man är en människa precis som alla andra, trött på etiketter, trött på att man säger gaybåt, gayklubb, gaybar och att det är vi själva som gör att man ses som onormal i samhället.

Jag tycker att det är bullshit, ibland får man acceptera läget och inse att man faktiskt är en grupp bland alla människor. Att man inte är som alla andra, utan att man faktiskt är homosexuell. Precis som att om man är handikappad, har en sjukdom osv. Man har en personlighet precis som alla andra, men man är ändå inte som majoriteten av världens befolkning. Sexualiteten har väl ändå fortfarande inget att göra med hur man är som person.

Jag tycker att det är fantastiskt att det finns gayklubbar. Att det är något som finns världen över, att det finns klubbar att gå till om man är homosexuell och vill festa och dansa med andra som är homosexuella. Varför ska det ses som något negativt? Om det inte hade funnits alls, vad hade folk sagt då?
Att det är skandal att det inte finns en gayklubb i Sverige, vilket det hade varit!

Jag älskar att Göta Källare och CLEAN har en stor jävla nyårsfest där vi kan samlas, vara oss själva där jag kan  hångla hela natten lång med min fästmö utan konstiga blickar! Tänk om man skulle behövt åka till ett annat land för att fira nyår som man vill.

Det är fan inte lätt att vara homosexuell idag, det finns mycket man kan råka ut för, mycket man får utstå men också mycket underbart man får uppleva! Det finns mycket som är jävligt fucked up och mycket man blir förbannad över, saker man aldrig kommer förstå eller acceptera.

Men man får se det positiva ibland

Jag är stolt över att vara homosexuell, precis lika mycket som jag är stolt över att att jag är adopterad, att jag kommer från Colombia, att jag lever i Sverige där jag ändå har möjligheten att vara öppen med min sexuella läggning och visa kärlek till den jag älskar. Det är inte alla som har det så bra.

Det går framåt, det kommer att fortsätta så, man ska vara glad att man lever på 2011 och inte på 1950 talet när homosexualitet var en sjukdom....

Be Happy!

God Jul och Gott nytt År!

Peace

Yo yo Long time no see
Back on track eller vad man ska säga

Blir man inte lite deprimerad över att det är december och ingen snö eller ens vinterkänsla? Inte för att jag gillar vintern, men mysigare med snö än regn

Kom ihåg att maila frågor till mig här på gaymode mitt nick är Adriana eller maila till adriana@thegaymode.com.
Glöm inte att allt är anonymt så ingen behöver vara orolig att känna sig uthängd, det funkar även att läsa min blogg på SOLO. http://solomag.se/khuyay/ och maila mig på adriana@khuyay.se

Nu kör vi!

Det finns en sak jag har tänkt på rätt länge faktiskt.
Något som jag brukar tänka på varje gång jag är nere på stan osv.
Oavsett om det är i Stockholm eller i Uppsala.

Man kan ju alltid reflektera över att man ser flator lite överallt, ibland ser man knappt någon (vad man kanske vet) ibland ser man flera stycken, ett flatgäng osv.

Men något man ser så jäkla sällan är lesbiska par. Oavsätt om de är äldre eller yngre så är det fan riktigt sällsynt.

Jag och min fästmö såg ett par när vi var nere på stan för några dagar sedan. Det var ett par i kanske 40års åldern. Det blev nästan lite att man bara oj jävlar, man såg att de tänkte samma sak när de såg oss.

Man blev nästan lite chockad över att se ett annat lesbiskt par.

När vi är nere i stan så håller vi handen, precis som alla andra par.
No diffrent at all.
Jag vill hålla handen och visa min kärlek till min fästmö, inte känna att det ska vara något fel att pussas om man vill pussas. Även om man får utstå en massa blickar, konstiga kommentarer, pekande och skratt så har vi väl rätten att visa våran kärlek för varandra lika mycket som alla andra?

Men vad gör alla andra par? Är de nere på stan tillsammans fast de kanske inte håller varandra i handen?
Jag vet ju några par som gör så, att man tror att de bara är ett par vänner som går där. Har själv been there done that tidigare i livet.
Men vad hände med alla som är så jävla kära, som bara borde vilja visa in kärlek tillsammans?

Vågar folk inte visa sin kärlek öppet? Utanför klubbarnas väggar

För går man på gayklubb ser man ju hånglande par överallt, oavsätt om de nu är tillsammans eller inte.
Men där visar man sin kärlek öppet på alla plan

Men vad händer utanför?

Jag som ändå är lesbisk kan bli chockad över att se lesbiska par i stan, på affären osv. Inte för att jag blir äcklad såklart, utan för att det är så ovanligt. Så hur ska då andra människor reagera, det måste ju vara minst lika chockande för de om inte värre, eftersom man inte direkt ser det var och varannan dag

Så min fråga är nu varför är det så jävla ovanligt att se lesbiska par utanför klubblivet?

Stockholm är ändå stort men går man en dag i stan är det inte alls säkert att man ser ett annat lesbiskt par vad man vet.

Flator ser man hela tiden, men vart är alla kära par?

Vågar man inte visa sin kärlek öppet, eller vill man inte?

Peace love and a lot of lovemaking

Yo brudar nu kör vi här igen!

Sist blev det ju en riktigt diskussion så vi får se om vi kan få gaymode i gungning nu igen.
Kom ihåg att maila frågor till mig här på gaymode mitt nick är Adriana eller maila till adriana@thegaymode.com. Glöm inte att allt är anonymt så ingen behöver vara orolig att känna sig uthängd.
Inga frågor är för dumma så bring it on!
Svaren baseras på mina personliga åsikter, erfarenheter och tankar.
Det är självklart inget som gäller för alla och meningen är att vi ska diskutera, thats the point!
Nu kör vi!

Fråga:
Hej Adriana,
Jag har funderat på det här med när man lever i en lesbisk relation. En av de vanligaste frågor man får är vem som är mannen i förhållandet. Måste någon vara mannen, tex vara starkast eller vara den som vill ha mest sex?
Hur fungerar det där egentligen?

Adriana svarar:

Självklart måste inte någon vara mannen i en lesbisk relation.
Men det är vanligt att en av parterna är mer maskulin/dominant än den andra.
Det innebär inte att en av de måste vara butch för det.
Man kan lika gärna vara mer maskulin som femme.

Anledningen till att många frågar om någon är mannen är ju såklart pg av heteronormaliteten som finns. Man-kvinna.
Men jag tror också att det beror på att folk inte annars vet hur de ska sätta ord på saker eller förklara det.
Ibland måste man förklara för en heteroperson att man är två kvinnor men att någon kanske är mer manlig/dominant. Man måste alltså använda utrycket man.
Det är ju tyvärr så samhället är uppbyggt oavsätt om allt blir mer jämställt eller inte.

Jag tror dock att i alla relationer är någon mer eller mindre dominant. Det kan vara liten skillnad men ibland stora.
Allt är relativt och det finns självklart inget som är lika för alla.

Men det är precis som i en heterosexuell relation.
Kvinnan kan mycket väl vara mer dominant än mannen generellt, sen kanske det är han som är mest dominant i sängen eller tvärt om.

Precis som bara för att man är butch innebär det inte att man är mest dominant, eller att femme är mest undergiven.

Har man en butch-femme relation kanske det syns till det yttre vem som är mest "maskulin/dominant" men det innebär inte att det är så i relationen i övrigt. Det kanske snarare är helt tvärt om, oavsätt om det gäller sex eller hur man är i förhållandet.
Det finns ju massor med konstelationer på relationer och alla skapar vi våra egna regler.

Jag lever själv i en butch-femme relation med min fästmö.
Jag klär mig maskulint och är väl rent generellt den som är mest "manlig" och hon är den som är mest feminin.
Men det innebär inte att jag är den som alltid är mest dominant för det, på den punkten tycker jag att vi ändå är väldigt lika även om hon säger att jag är den mer dominanta av oss två. Men det innebär inte att man alltid är mest dominant oavsätt vad det gäller. Kläderna har inget med dominans i en relation att göra.

Vem tror ni är "mannen" i Ellen och Portias förhållande?
Mina gissningar går till Portia!
Ellen kanske är mer maskulin till utseendet och är "mannen" i det avseendet.
Men jag tror att Portia är den som är mest dominant i förhållandet generellt.

Alla skapar vi våra egna regler och det finns inga måsten.
Det kanske finns något som är vanligare än det andra rent generellt.
Men man vet aldrig hur det är bakom stängda dörrar, det kanske är helt tvärt emot vad man tror.

Vad anser ni om detta?
Let the word flow

Peace

Yo alla!
Adriana här igen!
Hoppas alla har en bra fredag och en underbar helg.
Denna vecka i spalten kommer det handla om players i flatvärlden.
Det första inlägget skapade diskussioner så jag hoppas att ni vågar diskutera även här.
Alla har vi olika åsikter om det mesta och det är väl det som är så bra, tänk om alla tänkte lika.
Glöm inte att skicka era frågor till adriana@thegaymode.com
Det är ni som bestämmer innehållet, glöm inte det!
Alla är anonyma och vill ni fråga något eller liknande fast ni inte vill att jag ska publicera det är ni såklart lika välkomna att skicka frågor.

Fråga:
Tjena Adriana
Jävligt kul grej med en lesbisk spalt här på gaymode
Asså jag har funderat på det här länge men har inte fått något bra svar.
Jag har många flatvänner och det sjuka är att många har varit med varandra.
Det är lixom ingen stor grej du vet om man har varit med många tjejer inte heller om man i ett kompisgäng har varit med varandra.
Jag har själv varit med några av mina kompisar och nu har jag träffat en tjej.
Asså det är ju fett pinsamt men sen fick jag veta att hon oxå har varit med massa av sina kompisar. Tänk om man ska umgås alla hur pinsamt blir inte det?
Men min fråga är nu är flator så vana vid detta att det inte blir pinsamt?
Tänk om samma grej hände bland straighta

                                                                       

Adriana svarar:
Ja har alla flatpolare legat med varandra, självklart inte.
Men många har varit med någon eller många av sina polare
Det är allmänt känt att flator i många umgängeskretsar har varit med varandra.
Självklart inte alla men iallafall vissa av oss.
Jag vet många som jag känner som har varit med varandra men det är inget som de bryr sig om. Jag själv har inte velat blanda relationer av något slag med vänskap och tycker inte att man ska det heller.
Men players i flatvärlden knullar inte bara med sina vänner, utan även med andra tjejer såklart.

Faktumet kvarstår ändå att players i flatvärlden är betydligt mer accepterat än i heterovärlden.

Där får man ju en stämpel som "hora", "lösaktig" osv om man har legat runt även om det fortfarande är mer accepterat för män än kvinnor.

I flatvärlden är man cool om man har varit med många tjejer, det är sexigt och det är många som ändå blir uppehetsande om en tjej har mycket erfarenhet.

Långt ifrån alla tycker såklart det, men tillräckligt många för att det ska vara så accepterat som det är idag.


Självklart lär det bli en aning pinsamt om man ska umgås massa och många har legat med varandra, men om man träffar en tjej man vill ha ett seriöst förhållandet med får man nog ta och bestämma om man ska berätta eller inte, med risken för att det kan skapa konflikter och bli pinsamt.
En flata som knullar runt är en grym player inte en slampa.
Men man ska inte glömma att en player är ändå någon som spelar ett spel för att få något, och sen går man vidare.
Vad anser ni om detta?

Visst är players i flatvärlden betydligt mer accepterat än i heterovärlden?
 

Peace and Love

Hej alla brudar!
Adriana här på gaymode!

Nu ska vi inleda den här spalten med lite kärleksproblem.
Det kommer att komma väldigt blandat med frågor och det är ändå ni som bestämmer mycket av innehållet.
Så skicka in era frågor om allt ni vill ha svar på, skapa en diskussion runt osv.
Men det här är en sida för lesbiska där vi ska dela tankar, erfarenheter och åsikter om saker för att man
ska lära sig så mycket så möjligt och få tips, hjälp och råd.
Så var inte blyga och maila frågorna till adriana@thegaymode.com


Fråga:
Hej Adriana
Jag har varit tillsammans med min tjej i snart 3år. Vi bor tillsammans och har gjort nästan från början.
Vi har alltid haft det väldigt bra och väldigt kära och sådär men för något halvår sedan träffade jag en tjej när jag var ute.
Det hände inget imellan oss utan vi dansade och pratade bara.
Men jag kände ju självklart att jag var attraherad av henne, just då kändes det inte fel det kom efteråt.
Nu är det så att jag har träffat den här tjejen efter det x antal gånger och känslor har vuxit fram.
Jag har även precis fått veta att min flickvän har varit otrogen mot mig.

Så min fråga är nu om alla längre förhållanden blir såhär förr eller senare?
Att man antingen är otrogen eller får känslor för någon annan?
Eller är vi helt enkelt inte bra för varandra?
Tacksam för svar från förvirrad 23årig tjej


Adriana svarar:
Självklart tror och hoppas jag inte att alla längre förhållanden innehåller otrohet.
Jag vet de som gör det och de som inte gör det.
Dock så tror jag inte att man är otrogen om man verkligen älskar någon.
Det är mycket snack om att alla kan göra ett misstag och sådär. Men långt ifrån alla skulle vara otrogna.

Sen är ju den stora frågan också varför man är otrogen. Är det bara för att ha sex med någon annan, eller andra.
Eller blev man helt enkelt kär i den nya tjejen. Det är väldigt stora skillnader i en otrohets fråga.
Ni måste prata med varandra och se hur ni eventuellt ska lösa det eller gå skilda vägar.
Det går inte att ha en mellanväg, då kommer ni bara att såra varandra i slutändan.
Som sagt vissa människor klarar sig igenom en otrohet, andra inte.
 

Men min personliga åsikt i det hela är att om man verkligen är hopplöst förälskad i sin partner och älskar henne villkorslöst är man inte otrogen. Man vill inte vara otrogen och man har inte en tanke i världen på att vara otrogen.
Är man inte i det stadiet, man har det dåligt, mår dåligt i relationen, inte känner kärlek från sin partner osv är chansen för otrohet mycket större.

Men att alla förr eller senare skulle vara otrogna eller bli kära i någon annan tror jag inte på.
Då skulle nog de flesta leva som singlar för att slippa såra eller bli sårade.
Det är bara ni som kan ta reda på om ni är bra för varandra eller inte, men det genom en öppen kommunikation.
Jag hoppas ni kommer fram till något som får er båda att må så bra som ni förtjänar att göra.
Eftersom alla som lever i en relation förtjänar att må så bra som möjligt, och kämpa för det tillsammans!

Peace